Tung dag!

Var på evk för Hugo i morse. Vi skulle ta beslut om en ev. utredning. Håkan tog ledigt från jobbet och kom hem för att vara med. Jag fixar inte att gå på dessa möten själv, jag vet av erfarenhet, (har varit på X antal möten i skolan, på BUP och sjukhuset med Albin genom åren) att jag blir totalt slut efteråt. Det är som om all energi bara sugs ur mig. Även om det ibland kan vara bra möten, tycker jag det är skitjobbigt. I dag var det ett rätt trevligt möte, som i och för sig resulterade i en remiss till BUP. Men det var väl det vi ville, eller...

Trots att jag ser att Hugo mår väldigt dåligt ibland, bär det här emot. Han är ju liksom våran ända "normala unge" På sätt och vis den sista länken till att vara en någorlunda vanlig familj.

Det låter helt galet, jag vet, men det är ändå lite så jag känner.

Det som var jobbigast med just det här mötet, var att höra att de tycker Hugo verkar så nerstämd och nästan lite passiv i skolan emellanåt. Särskilt när Håkan är på jobb.

Stackars Håkan, inte nog med att Albin ringer varje dag och berättar hur mycket han saknar sin pappa. Att dessutom få höra att Hugo verkar må dåligt när han är borta, var nog mer än vad han behövde.

Vet inte hur vi ska lösa det här, det kryllar ju inte direkt av jobb i land. Och de som finns är natttjänster. Om Håkan ska jobba natt, måste jag försöka få tag i ett dagjobb och det vill jag egentligen inte alls. Men vad gör man inte för att barnen ska må bra...

Men nog med depp för i dag!

Till er som orkat läsa ända hit:

Ha en fortsatt bra kväll alla!

Puss och kram

Jag är som vanligt inte en särskilt flitig bloggare, men här kommer i alla fall lite uppdateringar om vad vi har sysslat med på senaste tiden.

Förra veckan blev det mest agilityträning för Novas del. Med Nelly har jag försökt träna lydnad, måste inse att hon börjar bli stor, hon fyllde ju faktiskt sju månader 10/5   Grattis gumman!

Vi har haft avslutning för våra duktiga agilityekipage i nybörjarkursen, Jag fick en jättefin ljusstake! Tack snälla!!!   

Vi har även träffat Agneta, Jessica och Helene i Kjulaskogen. Där fick Nelly gå sitt första spår, jag är helt novis innom det området, men jag tyckte nog att hon var riktigt duktig.   Jag gick bara två korta spår där jag lagt bollen i slutet, Nelly nosade sig fram till bollen men var inte sugen på att leka, hon ville bara vidare.  

Jag gjorde även uppletande med både Nova och Nelly. Nova blev väldigt störd av allt vildsvinsbök, men Nelly brydde sig inte alls utan jobbade lugnt vidare.

Nelly fick avsluta med lite lek och bus med Jessicas lilla Glimma.  

 Nova hittade en fisk i skogen trots läskigt vildsvinsbök.

Nelly kommer med sitt byte, en mjukishund.

  Nelly och Glimma   Såååå söta!

I lördags var jag i örebro på agilitytävling. I agilityklassen kom vi på tredje plats och fick en pinne      I hoppklassen strulade slalomet ,som vanligt på tävling  så där blev det fem fel. Trots det blev det en femteplacering, och två fina rosetter att ta med hem. Här kommer filmerna:

I går var jag och Carina hos Camilla Brundin på ban analyskursen. Vi hade hundarna med oss och fick köra två superroliga baner. Jag är verkligen jättenöjd med den kursen, har fått lära mig massor!

Men det var allt för den här gången. Ha det bra!

...Om jag bara orkade skulle jag baka bullar och kakor att fylla frysen med.

Om jag orkade skulle jag städa och göra fint till helgen.

Jag skulle sy nya gardiner och byta ut den vissna enen i krukan på trappen mot vackra vårblommor.

Jag skulle rent av försöka sortera några strumpor så vi slipper slita vårat hår varje morgon. För trots att det ligger minst en miljon strumpor i en påse, är det lögn i helvetet att försöka hitta två som åtminstånde påminner om varandra.

Om jag bara orkade skulle jag åka och handla och laga något riktigt gott till kvällen.

Om jag bara orkade skulle jag aldrig vara trött och irriterad, jag skulle alltid vara sprudlande glad och ha massor av tålamod...

Jag skulle alltid vara vackert sminkad och ha målade tånaglar...

Ja, om jag orkade skulle jag vara världens bästa mamma och fru...

... I morgon kanske... Ja, i morgon orkar jag nog...

Ja gått folk, det finns inte så mycket att säga egentligen. Borde kanske låta filmerna få tala för sig själva. Har i helgen gjort fyra lopp, diskad i två och någon rivning, men det är bara mina dumheter i slalomet som jag är riktigt besviken på.   Jag har tränat massor på slalom på sista tiden och Nova har blivit riktigt säker, inte supersnabb, men säker. Och jag har kunnat skicka henne i slalomet i alla konstiga vinklar och kunnat hålla mig på ganska långt avstånd.

Men av någon jäkla anledning vågade jag inte lita på henne på tävlingen, utan bromsade henne innan slalomet och störde henne så mycket att hon missade ingångarna i tre av loppena (vänsterslalom)  

I ett lopp tog hon ingången (höger) men gick ur efter en port. Efter att ha funderat på det tror jag att jag blev så glad när hon tog ingången att jag sa BRA NOVA, vilket resulterade i att hon helt enkelt trodde hon var klar. Ja jag vet, helt puckat av mig!   Men jag kan i alla fall säga att jag lärt mig av mina misstag.

Här kommer i alla fall filmerna:

Den sista är svart några sekunder innan Carina tar bort linsskyddet   

Ja, jag har tagit upp det på FB förut men jag tycker det tåls att prata om igen,

bigami eller månggifte eller vad det kallas Jag tror mormonerna och muslimerna (eller kör de med sånt?) har kommit på nåt där.  

Jag känner ofta ett stort behov av att klona mig, men innan vi har kommit så långt i utvecklingen skulle det vara jävligt smidigt med en vuxen till i familjen! Och missuppfatta mig inte, jag låser mig inte vid en fru till. Tvärt om, jag kan mycket väl tänka mig en extra man att utnyttja vid behov.   

Och då menar jag naturligtvis till såna saker som män kan bäst, skotta snö, klippa gräs, skjutsa crossungar till träningen  och sånt.   

Han måste ju naturligtvis även vara bra på tvättning, städning, barnpassning och sånt oxå. Jag menar, vi lever ju inte på stenåldern.

När jag tänker efter så skulle det nog till och med passa mycket bättre med en extra man än med en fru till.  Eftersom att jag bara har min man på halvtid (ja, här hemma alltså) så skulle det nog falla sig lite mer naturligt.   Han skulle ju till och med kunna vara extraman hos mig varannan vecka, och hos någon annan den andra tiden, så blir det inte så trångt i sängen när Håkan är hemma.

Ja, så får det nog bli! Ska ta upp det med Håkan så fort han kommer hem...

... hmm... undrar jag om sådana där extramän finns att beställa på postorder... det måste jag genast kolla    Hej så länge!

Ja, jag skäms lite.  Har fått en del frågor om jag harv slutat blogga... och det har jag väl inte, fast man kan lätt tro det eftersom jag aldrig skriver nåt. Jag skyller på det vackra vårvädret som varit, man har ingen direkt lust att sitta mer än nödvändigt framför datorn.

Som ni kunnat läsa på facebook, har Nelly och jag börjat valla så smått hos Marie Söderbom i Hällberga. Vi har varit där tre gånger hittills, och sista gången började Nelly tända till litegrann. Annars flyter livet på som vanligt med allt vad det innebär.

Här kommer i alla fall en hel hög med bilder för den som orkar titta. Några från andra och tredje gången Nelly träffade fåren, några från Söderköping, men de flesta från i går vid sotsjön.

De kom i lite fel årdning, plasken före hoppen och så, men jag orkar inte göra om. Här kommer de i alla fall.