Tung dag!

Var på evk för Hugo i morse. Vi skulle ta beslut om en ev. utredning. Håkan tog ledigt från jobbet och kom hem för att vara med. Jag fixar inte att gå på dessa möten själv, jag vet av erfarenhet, (har varit på X antal möten i skolan, på BUP och sjukhuset med Albin genom åren) att jag blir totalt slut efteråt. Det är som om all energi bara sugs ur mig. Även om det ibland kan vara bra möten, tycker jag det är skitjobbigt. I dag var det ett rätt trevligt möte, som i och för sig resulterade i en remiss till BUP. Men det var väl det vi ville, eller...

Trots att jag ser att Hugo mår väldigt dåligt ibland, bär det här emot. Han är ju liksom våran ända "normala unge" På sätt och vis den sista länken till att vara en någorlunda vanlig familj.

Det låter helt galet, jag vet, men det är ändå lite så jag känner.

Det som var jobbigast med just det här mötet, var att höra att de tycker Hugo verkar så nerstämd och nästan lite passiv i skolan emellanåt. Särskilt när Håkan är på jobb.

Stackars Håkan, inte nog med att Albin ringer varje dag och berättar hur mycket han saknar sin pappa. Att dessutom få höra att Hugo verkar må dåligt när han är borta, var nog mer än vad han behövde.

Vet inte hur vi ska lösa det här, det kryllar ju inte direkt av jobb i land. Och de som finns är natttjänster. Om Håkan ska jobba natt, måste jag försöka få tag i ett dagjobb och det vill jag egentligen inte alls. Men vad gör man inte för att barnen ska må bra...

Men nog med depp för i dag!

Till er som orkat läsa ända hit:

Ha en fortsatt bra kväll alla!

Puss och kram