Hem ljuva hem! Hur mycket jag än älskar att vara hos pappa, är det allt jävligt skönt att komma hem. det är obeskrivligt, känslan när man rullar in på Bryggarvägen efter några timmar som en packad sill i bilen. Det var trots allt en ovanligt behaglig bilresa, Grabbarna höll sams   (nästan) hela vägen, hör och häpna, I BAKSÄTET! I och för sig sov Hugo mesta delen av resan, men i alla fall! Det betyder att Håkan och jag fick sitta fram, bredvid varandra, som vuxna människor... Det händet inte varje dag kan jag lova.

Dessutom var det som värsta safariet på vägen hem, innan vi nådde Tierp hade vi på nära håll sett, en älg som låg och vilade bredvid vägen, en jättefin och välpälsad räv som var på väg upp på vägen, ett par rådjur, samt en havsörn som kom flygande och parkerade sig på en hög stubbe precis bredvid vägen. Efter alla de intrycken var jag tvungen att sova lite , vaknade inte förän i Uppsala när övriga i familjen tyckte det var dags att fylla på godisreserven.

Med en bilpåse i ena handen och en colaflaska i andra gick sista etappen av resan som en dans på rosor   (om man bortser från träsmaken i rumpan och krampen i de gamla benen)

Det bästa av allt är att Hugo nu äntligen tycks vara frisk, så i morgon får vi åka bil igen, till Romme den här gången. Vi hoppas på fint väder!   .

Ha det gott alla där ute!