Ja, jag skäms lite.  Har fått en del frågor om jag harv slutat blogga... och det har jag väl inte, fast man kan lätt tro det eftersom jag aldrig skriver nåt. Jag skyller på det vackra vårvädret som varit, man har ingen direkt lust att sitta mer än nödvändigt framför datorn.

Som ni kunnat läsa på facebook, har Nelly och jag börjat valla så smått hos Marie Söderbom i Hällberga. Vi har varit där tre gånger hittills, och sista gången började Nelly tända till litegrann. Annars flyter livet på som vanligt med allt vad det innebär.

Här kommer i alla fall en hel hög med bilder för den som orkar titta. Några från andra och tredje gången Nelly träffade fåren, några från Söderköping, men de flesta från i går vid sotsjön.

De kom i lite fel årdning, plasken före hoppen och så, men jag orkar inte göra om. Här kommer de i alla fall.

Ojojoj, nu har det hänt grejjer sen sist. I lördags kom det ett gäng käcka trädfällarkarar i en liten liten röd gammal traktor för att ta ner våra monstergranar. Jag hade trott att de skulle komma med en gigantisk traktor med såna där stödben man fäller ut, för att se till att helvetesträdet inte hamnade i grannens vardagsrum. Men där kom fyra stora karlar i den minsta lilla traktor jag någonsin sett, jag såg framför mig hur den stackars traktorn skulle flyga efter supergranen och landa högst upp i högen, med grannens hus underst. Jag var ganska tacksam för att jag hade bråttom till Hugos innebandymatch så jag slapp se eländet. När de stod där och kliade sig i huvet och funderade på hur de skulle göra med telefonledningen som tydligen satt i vägen, hasplade jag ur mig att det är helt ok att kapa den om ni vill, men nu måste jag verkligen åka, och lämnade de stackarna med sin uppgift.

Under matchen satt jag som på nålar och bad till högre makter att allt skulle gå vägen utan någon större katastrof.

Och ta mig tusan om inte det hjälpte, för när jag kom hem låg där tre stora granar och en gammal björk som nog åkt ner av bara farten kors och tvärs över hela tomten. Telefonledningen låg prydligt ihopvirad i ett hörn bredvid ved som kan hålla hela helvetet med bränsle en lååång tid framöver.

Grabbarna var supernöjda med att ha världens häftigaste äventyrspark på tomten, Albin frågade med sin snällaste röst om inte träden möjligtvis kunde få ligga kvar för evigt, för de är sååå roliga att leka i.

Själv började jag fundera på hur jag skulle överleva fyra dagar utan både hemtelefån och internet innan Håkan kom hem och kunde sätta upp sladdeländet igen. Men som jag misstänker att det är med all avgiftning, så var det första dygnet värst, sen vande jag mig liksom undan för undan, och vipps så var det tisdag kväll och allt var som vanligt igen.

Det kanske gjorde sitt till att mina tankar var på annat håll. I måndags var det nämligen dags för första tillfället på Carinas och min allra första egna agilitykurs.

Jag måste erkänna att jag har varit ganska nervös och känner av lite prestationsångest. Man vill ju att alla deltagare ska vara nöjda med kursen, de har ju faktiskt betalt ganska dyra pengar för att få gå den.

Men allt flöt på bra tycker jag, och alla deltagare var så otroligt duktiga! De lär sig mycket fortare än vi hade räknat med. Superkul! Jag längtar till nästa måndag när jag får träffa alla igen.

Men nu säger jag tack för den här gången.

Ha det bra alla där ute!

Puss och kram

  Vitsig värre! Det finns ingen ände på hur rolig jag kan vara   Eller det kanske det gör förästen   

Nåväl, i dag sov jag ända till 11, tre timmar är kanske inte riktigt tillräckligt, men vi hade planerat för en lunch på TP jag och min kära make  , innan det var dags för honom att kliva på tåget.

När jag vinkat av honom  var det bara hem och hämta Hugo och hans kompis som skulle till zero one six och åka inlines.

Efter det fick jag ett par timmar över innan de skulle hämtas igen... hm, vad gör man då?... Städa?... Nä, träna lite hund är aldrig fel  

Jag tänkte försöka börja med ställanden med Nellan karamellan. Började som jag gjort med Nova, med att backa och klicka när hon stannade... Jag backade, och backade, och backade, runt runt i köket... och Nelly hon gick och gick och gick... Hmm, svår metod när man tränat baklängesfot upptäckte jag  Får nog börja i en annan ända...

I stället lekte vi, och jag klickade när hon stannade upp en halv sekund. Det funkade ganska bra, så jag ska nog fortsätta så ett tag.

Jag tränade även på att gå liiiite längre sträckor i fritt följ innan belöning. Det funkar bra inne i köket, Men jag skulle inte komma på tanken att försöka mig på det utomhus än.

Med Nova tränade jag stegförflyttningar och att hon skulle sätta sig mellan mina ben (till agilityn) Jag höll mig till sånt som gick att göra i köket, var inte så sugen på att vara ute där haglet vräkte ner.  

Kl. 18 var det dags att hämta inlineskillarna. Jag kom dit lagom för att se Hugo kasta sig ut för värsta dödsrampen med livet som insatts  Tur man inte är en hönsmorsa, då hade man hamnat på hispan för länge sen som morsa till den ungen!

Men nu ska jag försöka jaga ner två ungar i badet och så småning om i sängen. Syns och hörs en annan dag.

Ta hand om er där ute!

Min sabla hosta som har hållit på hela vintern, har nu blivit värre igen.    På nätterna hostar jag så jag spyr, lite svårt att sova då. Det resulterar i att jag är trött för jämnan.   Något som piggar upp är den underbara solen  

I går spenderade vi dagen i trädgården där vi städade, monterade ner trädkojan och förberedde för "trädfällaren" som kommer nästa helg. Han ska ta ner två gigantiska granar, vilket kommer resultera i mer sol åt både oss och grannen i sommar.

Hugo hann provköra nya crossen en sväng i gropen. Han tyckte den var aningen för hög, så Håkan sänkte sadeln lite.

I dag, efter att jag sovit efter jobbnatt, åkte jag till Torshälla HK för att träna tillsammans med Jessica och Agneta. Det gick sådär, både Nova och Nelly var ganska ofokuserade och tyckte att det luktade väääldigt intressant på marken. Jag fick i alla fall till lite linförighet, lägganden, stanna kvar och valpinkallning med Nelly. Och fritt följ, gå runt rutan, fjärr och kon och rutskick med Nova.

 Agneta ska skicka iväg Vera att hitta en dummie. (det heter nåt annat, men jag vet inte vad)

Där var den!

Jessica och Gnista inför budföringen.

 Full fart! 

Framme hos mottagaren (heter det så?)

 Glimma inför en valpinkallning

Åå, där var hon iväg

 Framme hos matte Jessica.

Jessicas lilla glimma

Nova och Nelly väntar på sin tur

 Norpan tar sig en lur.               

På grund av sjukdom blev det ändrade träningsplaner i dag. Det blev några härliga timmar i solen på EBK.   Jag började med Nelly, det blev naturligtvis ingångar och linförighet (hon är ju så duktig på det  ) Det blev även hållahårtövning, har börjat med träapporten och det går riktigt bra.    Hon blir riktigt på, och tar i för kung och fosterland för att inte bli av med apporten.

Jag tog Agneta till hjälp för att köra lite "nosduttar" i handen, i dag var hon (Nelly alltså  ) lite prillig, och for runt hej vilt bland de andra hundarna och Helene innan hon kom på vad hon skulle göra. Sen visade hon tydligt att kycklinglevern som Agneta bjöd på smakade mycket bättre än mina mamma scan.

Med Nova blev det linförighet, underbart att äntligen kunna gå normalt utan att vare sig pulsa i snö eller halka omkring. Även rutan, fjärr och hopp m. metallapportering. Och det är som vanligt fjärren som är våran svaga länk. Den ger mig riktig huvudbry   . Jag tragglar varje dag, och ändå sker ingen förbättring. Det är som att köra huvet i väggen   Funderar faktiskt på att lägga eländet på is ett tag, och träna sånt som vi tycker är roligare (och är bättre på) i stället.

När vi var nöjda med träningen, satte vi oss i den underbara solen och tog en fika. Det var alldeles vindstilla i skogsbrynet, och jag känner verkligen livsandarna återvända när strålarna värmer så skönt.    

En promenad hanns oxå med, men då fick Nelly vänta i bilen.

  Nova, Vera och Penny på platsen.

  Nelly med värdens längsta tunga, smörar för Helene. Kan man få en bulle tro?

 Soya och Nova har hittat ett spadike och solar sig torra på en sten. 

Jösses, nu blev det jobbigt för min lilla hjärna!   Det får inte gå så här många dagar mellan blogginläggen för jag får så svårt att komma ihåg vad jag gjort. Tänk tänk tänk...   Mycket hundträning har det blivit i alla fall, så mycket vet jag... Jag tror att jag var på ebk tillsammans med Agneta och Helene i fredags... Jag har bestämt för mig att jag tränade "gå runt rutan", vanliga rutan och inkallning med Nova. Och kontakt, ingångar och linförighet med Nelly (Med reservation för felskrivning pga minnesförvirring  )

I söndags träffade jag Mi med Odd och tränade lite valpinkallning, kontaktövningar och linförighet med Nelly. Och rutan, dirigeringsapportering och inkallning med Nova. (Det är jag nästan säker på   )

I måndags och tisdags var jag på EHDK. Tillsammans med Agneta första dagen, Agneta och Anna andra dagen. Solen sken   och smälte snön, så vi kunde  njuta av att träna på grönt mjukt underlag. Det var riktigt underbart efter den här långa vintern! Det är så himla roligt att träna med Nelly! Hon är så glad och possitiv hela tiden, och att hon är duktigt gör inte saken sämre.   Agneta hjälpte mig med en början till budföring. Nelly skulle springa och nosdutta i våra händer. En superrolig lek tyckte Nelly, som gladeligen sprang fram och tillbaka och käkade godis.   

På kvällen åkte jag till kungsörs hundarèna på medlemsträning tillsammans med Maria. Jag valde att bara ta Nelly med mig, tänkte att det kunde vara nyttigt för henne att åka iväg utan storasyster. Vi tränade lite på allt hon kan, dvs ingångar, kort, kort linförighet, snabba ligg och "hållaövning" Framför allt tränade vi passivitet!

I dag har jag varit på apt med jobbet. När jag kom hem möttes jag av en våt katt?! Han hade tydligen tagit sig ett dopp i akvariet.      Håkan hade bytt vatten och lyckats lägga glaset lite snett. Han och Hugo hörde nåt som skramlade till i vardagsrummet, där satt en dyblöt, lite sur och mycket förvånad kattunge.  

Lägger in några bilder, bla på torr Tiger och på blöt Tiger.

  Agneta och Vera

Nelly lipar åt mig när hon väntar på sin tur.

  Albin och Nelly

  En Tiger vräker sig i Hugos säng.

  En nybadad, fiskluktande Tiger.

I dag väljer jag att skriva om de små glädjeämnen i livet, t.ex

Glädjen över en morgon utan några större motgångar, glädjen över att båda barnen gick upp, klädde på sig och åt frukost (i alla fall lite) när jag bad dem. Albin gick till och med ut till taxin utan några större protester.

Glädjen över att Nelly inte har kissat inne på två hela dagar.

Glädjen över att hitta ett par skor till Albin i första affären jag gick in i. Att inte behöva leta en halv dag för att sedan åka in och byta femtielva gånger.

Glädjen över att det fanns fler fiskpinnar i paketet när jag bränt de som låg i stekpannan.

Framför allt glädjen över att huset inte har brunnit ner trots att kaffebryggaren har stått på hela dagen och kaffet ligger som en svart skorpa på botten.

I går var Nelly och jag hos Waiwi och lekte med hennes bc valp. Det är oxå glädje, att se två små lyckliga yrväder tumla runt tillsammans.

Så även om livet varit lite tungt den här vintern, kan jag se små punkter av ljus här och var i mörkret. I dag väljer jag att fokusera på dem.

Det var allt för i dag.

Ha det bra alla där ute!

I går var en sån dag när jag fick sova i omgångar. Jobbade söndagnatten och hann nätt och jämt landa i sängen innan det var dags att gå upp igen. Vi hade ett möte på stödcentrum för att prata om en ev. utredning av Hugo. Vi hade fått ställa in mötet två gånger pga sjukdommar, men nu blev det alltså äntligen av. Jag tyckte det kändes jättekonstigt att prata om Hugos svårigheter nu när han är inne i en så bra period. Jag känner mig själv väldigt tveksam till om en utredning behövs men både Håkan och Hugo tycker det så jag får nog ge mig på den punkten.

Efter det mötet var det bara två timmar till mötet på Albins skola, så vi åkte inte  hem imellan. Passade på att miljöträna Nelly på stan, hon brydde sig inte så mycket om alla bilar och människor, men oj, vad gott det luktade överallt!

Efter ett possitivt möte på Söderskolan hann jag sova ett par timmar innan det var dags att åka in på "nattmöte" med jobbet.

Världens bästa hotell, sen stupa i säng igen. Det var den måndagen.

I morse vaknade jag med ont i halsen och världens tryck i bihålorna igen. Jag fattar inte vad det är med mig den här vintern, jag som aldrig är sjuk annars.

Som grädde på moset har jag den där välbekanta knuten i bröstet som jag alltid får när det är dags för Håkan att åka till båten.

Men solen skiner så härligt i dag och jag tvingade mig att njuta lite av strålarna på morgonpromenaden. Och man kan inte låta bli att le när man ser två lyckliga hundar jaga varandra mellan träden i skogen.

När jag hade lämnat av Håkan vid tåget, passade jag på att stanna vi EHDK och träna lite. Gräset har tittat fram lite på ena planen och Nelly tyckte att det luktade väldigt intressant. Hon har ju aldrig sett gräs ordentligt förut, så det var en spännande upplevelse. I början var hon som en damsugare, men efter en liten stund förstod hon att vi skulle jobba. Jag tränade fritt följ och kontakt, hon var riktigt duktig trots alla nya doftintryck. Med Nova blev det fritt följ, fjärrdirigering och rutan. Sen var min energi slut, jag packade ihop och åkte hem och la mig en stund i stället. I dag är en sån dag när jag skulle vilja ligga kvar i sängen med täcket över huvet hela dagen, men det går inte för sig för snart kommer grabbarna hem. Om jag skyndar mig hinner jag gå och köpa kaffe!

Ha det bra alla där ute! Puss och kram